Det här med saknad..
Man kan ju sakna på hur många olika sätt som helst, kan vara att ett husdjur har gått bort , eller att man ej kan vara med den man älskar, eller en nära kompis som är iväg på en resa någon stans osv.. Ni förstår vad jag menar.. Jag har fått känna på alla dessa tre saker jag nämnde, inget är egentligen värre än nått annat. Klart om ett djur går bort så kommer sorgen att gå över med tiden, men att veta att någon man älskar så djupt är ett par mil ifrån en å man kan inte alls vara med varandra är mer smärtsamt..
Jag har märkt det senaste nu att mina känslor har vuxit så sjukt mycket för en speciell person där ute i vårat avlånga land, denna personen jag talar om är verkligen allt för mig, verkligen ALLT. Men det är med saknad, trodde att de skulle ta ett tag innan man började sakna en person men att sakna en person efter man lämnat personen vid perrongen när personen bara är ett par meter ifrån en och man VET att nu kommer det att dröja innan man får hålla om varandra igen är sjukt jobbigt. Det hände mig idag , det brukar ta en stund innan jag börjar sakna , men idag oj mina känsla inombords går ej att beskriva. Att se ryggen gå bort från mig var smärtsammare än någonsin faktiskt. Människorna inne i väntsalen måste trott jag var knasig när ja satt där å snyftade för mig själv å letade desperat efter näsdukarna i väskan. Under färden hem var de inga problem men nu när jag väl är hemma igen å sitter här vid min dator , så känns det inte som om ja borde vara här. Jag vill vara där, med han igen som jag varit de senaste 5 dagarna.
När jag tänker på det nu när ja sitter här å försöker att formulera ut allt jag vill få sagt så är jag ledsen, vet inte om det är för att jag skall ha mens snart för då blir jag hyper känslig för allt verkligen eller om det är så att jag är så himla kär?..
Jag saknar dig!
Kommentarer
Trackback
